Berättaren:
Inklistrat i anteckningsboken fanns ett brev eller en rapport: Kära Anna, av de bifogade dokumenten framgår att varje konstverk hade ett ackvisitionsnummer, ett inventarienummer, ett transportnummer. Ibland också ett försäkringsnummer och nummer för olika auktionshus, andra källor och ett försäljningsnummer. Vid något tillfälle fick varje verk också ett nummer för länder, regioner, städer och distrikt. Och när kodifieringen kulminerade, fick även varje ny samling sitt nummer, liksom även privatsamlingarna och de offentliga museer för vilka verken var ämnade, med känt eller okänt ursprung. Om man kände koden, kunde man av siffrorna lära sig verkets hela historia utan att behöva studera lista efter lista, där verkets plats och ordningsföljd dessutom kunde variera från dokument till dokument. Och dessutom tillkommer det faktum att många av dokumenten kunde innehålla mängder av handskrivna anteckningar, som ingen längre kan tyda.

Textade repliker
• -Stämplade här i Linz?
• -Nej, i Wien, sade hon. Överlämnade samma morgon vid lossningsbryggan vid Schillerplatz. Här ser du underskriften på sista sidan.
• -Det är ju bara klotter. Jag kan inte läsa det. Det är så otydligt. (Och för sig själv: nu räcker det. Jag vill inte ha med detta är göra längre. Men han sade ingenting).
• -Det räcker för mej, fortsatte hon. Här står när transportlådorna anlände. Detta behövde vi veta innan vi börjar.

Manliga röster läser från listan
K 853, 1316 till K 854, två stycken i ett, 42, 599 88 S, följande verk ur samlingen i Linz, 22, 2000 2071...